Historia

Pro Patria

Vårt hus stod klart i oktober 1930. Då var insatsen för en HSB-bostadsrätt i området sådär 1200 kronor, då härjade en yxmördare på Gyllenborgsgatan och då blev CG EKMAN statsminister efter ARVID LINDMAN.

Den som beställer skjuts hem hit med en infödd, äldre taxichaufför kan få höra att hon bor i Holmia, ett område som avgränsas av Lindhagensgatan, Lindhagensplan, Drottningholmsvägen och Essingeledens högbro.

Här byggdes under 1920-talet moderna lägenheter för arbetarklassen - lyxinredda med badrum inomhus! - men vår fastighet var istället till för mer välbeställda havande kvinnor, som här fick vård och mat av yppersta klass.

Den gröna plätten här utanför var det riktiga Thorildsplan som anlades 1925 -tunnelbanestationen byggdes inte förrän 1962. Gatan, redan 1888, och parken har fått namnet av skalden och debattören THOMAS THORILD (1759-1808), som bodde någonstans i området. Håll med om att det var tur att han bytte namn, Thorénsplan låter inte lika tjusigt.

Kungliga sällskapet Pro Patria ("för fosterlandet") bildades 1766, men har rötter tillbaka i medeltiden. Sällskapet finns fortfarande kvar och delar årligen ut cirka 4 miljoner kronor till behövande barn och vuxna.

På Gustav III:s begäran byggde Pro Patria 1774 ett barnbördshus. Det låg först på nuvarande Wallingatan men flyttade sedan till nuvarande Sveavägen. Inrättningen var under lång tid ett slags dåtida kvinnohus, som lät ogifta, gravida kvinnor under anonymitet få gratis tak över huvudet fram till förlossningen och därigenom slippa omvärldens trakasserier. År 1917 slutade man dock att ta emot utsatta kvinnor, och det var som ett renodlat barnbördshus det flyttade hit år 1930.

Arkitekten hette CARL WESTMAN. Han var en av tidernas stora och ritade också bland annat Stockholms rådhus och Svenska läkaresällskapets hus vid Klara kyrka. Det var han som bestämde att huset skulle byggas i tegel, ha en öppen trappuppgång, tak av skiffer (mycket ovanligt!) och figuriner av spädbarn på varje våningsplan. Den som står på gården och tittar upp mot våning 3 mot Gyllenborgsgatan ser de väldigt stora fönstren - där låg troligen en operationssal som behövde mycket ljus. Uppe på vinden bodde sjuksköterskeelverna.

Barnbördshuset lades ner i slutet av 1951, därefter hyrde bland annat Lärarhögskolan fastigheten för sin vårdutbildning under flera decennier - och vinden blev istället bibliotek. År 2003 började huset byggas om till 29 lägenheter som nu bildar bostadsrättsföreningen Guldfasanen 6.

De första boende flyttade in våren 2004 - åtminstone en av dem återvände därmed till det hus han föddes i.

Text: Hans Strandberg, journalist och boende i huset